Du var min bästavän.
 Du led av cancer i 1 år.
 Du led så himla mycket, men du kämpade vidare.
 För att du inte ville lämna oss.
 Någon bättre vän än du kunde jag aldrig fått.
 Du var, och är och kommer alltid förbli min bästavän.
 Efter 5 hela år kan jag fortfarande inte fatta att du har lämnat oss.
Men du är inte helt borta, du lever kvar i allas hjärtan.
 Speciellt i mitt.
 För så mycket som du betydde och betyder för mig.
Kommer någon aldrig göra.
 Du var seriöst det bästa som hänt mig.
När var min andra halva.
 Så när du försvann, så blev jag halv.
Det var du som gav mig min kraft och energi.
 Så utan dig känner jag mig bara svag och tom.
Jag var hos dig varje vecka, varje helg varje dag.
Det var hos dig jag mådde som bäst, det var du som fick mig att känna mig levande.
När du lämnade mig, visste jag inte vad jag skulle göra.
 Jag struntade i skolan, jag struntade i allt.
 För det enda jag hade i mina tankar var du.
 Och det kommer alltid vara du som spöker i mitt huvud.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Tills nu har jag klarat mig rätt bra, men jag vet inte hur min framtid kommer se ut utan dig.
Att förlora dig var verkligen det värsta som hänt mig, alla har sett hur mycket din död påverkade mig.
Men jag klarar inte av att skriva mer om dig, börjar gråta nu.
Vill bara skriva detta, för att jag fortfarande älskar dig.
Idag skulle du fyllt 66 år.
Och det firar jag med ett tända ett ljus för dig.

Älskar dig Mormor. Du är så sjukt saknad!♥